– Varför skriver vi säger, menar, försäkrar i nutid, när vi intervjuade exempelvis statsministern för flera dagar sedan? Det är ju uppenbart att han sa vad han sa i en tid som är då. Så funderade en erfaren journalist i ett resonemang om språk. Journalister använder alltså presens, nutid, om en händelse som utspelade sig i preteritum, dåtid.

– Det är väl fel, egentligen, men varför gör vi så? undrade  journalisten vidare och skumläste sin egen nyhetstext, som var full med säger i en utmärkt intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt.

Vi sökte (söker?) svar i Svenska Akademiens språklära. Presens i svenskan används om nutid och framtid. Nutid kan vara den talandes eller skrivandes tid, men också den lyssnandes eller läsandes tid och det är denna tid som används i tidningstext.

– Sverige är en inspirationskälla för många i Europa, säger Barroso. Och det sa han egentligen till Ingrid Hedström i en intervju som hon gjorde långt innan texten skrivs. När jag läser texten säger Barroso något i min läsningstid, alltså nu när jag läser. Detta berättarpresens är nära besläktat med så kallat historiskt presens, som är vanligt i skönlitteratur, reportage eller skildringar av historiska förlopp. Det kan ge en känsla av att vara närvarande i det ögonblick som skildras. För tionde gången – alltså jubileum – rasar sexdagarsloppet i Sportpalatset på Potsdammer Strasse (Kirsch,  Elliptisk trampkvarn, 1924).

Annaiistiskt kallas ett annat presens om förfluten tid. Det brukat användas om man hänvisar till sådant som står i böcker eller finns inom konsten. Samtidigt höjer Herodotos historieskrivningen till en konst ( Claes Lindskog  2008 i förordet till Herodotos historia).

Presens visar alltså inte bara strikt en tid i nuet, utan kan användas för att variera intensiteten i en utsaga.

En liten observation om säger och den handlar om en eventuell betydelseförskjutning. Min unga kollega talar om att en bekant sa något och utvecklar vad han sa. Jag tror att de har träffats och pratat med varandra öga mot öga. Det visar sig att samtalet förts på Twitter.

Är vi alltså på väg mot en betydelse av säger, som innebär att det som sägs kan vara både muntligt och skriftligt? Eller är vi redan där utan att vissa av oss har märkt det?

Ann-Mari Svensson

Annonser