2444729570_25fd86ca5c_m

© Yoshiyasu Nishikawa

Till lekplatsen i  ett bostadsområde i Shanghai kommer femårige Marco fullastad med spadar och hinkar. Han diskuterar högljutt på mandarin med sin barnflicka, eller rättare sagt hon verkar förmana honom och han argumenterar emot. Marco får syn på Hilma, också 5 år, och säger: ”Hello, Hilma, do you want to play?” Hilma svarar: ”Yes, let’s build a castle”. Så bygger de och håller samtidigt koll på medföljande vuxna: han på mandarin, hon på svenska.

Efter en stund dyker Marcos mamma upp och gossen byter snabbt till italienska, fortsätter leka på engelska och domderar med barnflickan på mandarin.

Ivar, två och ett halvt, går på kinesiskt dagis och begriper vad fröknarna säger på mandarin, men svarar på svenska. Han har en timmes lektion i engelska om dagen och konverserar efter tre månader i Kina med fraser som är användbara i sandlådan.
”No, don’t touch. It’s mine.”
”Yes.”
”Mummy where are you?”

Maja, 5 år, har en mamma från Bangladesh, en pappa från Sverige, går i engelsk skola och bor i Kina. Inget av alla språk som hon får verkar bära det hon vill kommunicera, men hon nyps och bits och knuffas. Fredrik är 2 år och pratar inget språk alls, utom kroppsspråket med sin kinesiska barnflicka.

För att språkbadet ska fungera behövs tydligen en varsam nedsänkning med hjälp av ett språk som är simringen.

Ann-Mari Svensson

Se också SvD den 5 oktober 2009: Så blir barn flerspråkiga

Annonser