“Det är mig en stor ära att få göra er denna tjänst.”
Vem uttrycker sig på detta vördnadsfulla och osjälviska sätt nu för tiden? Herr Omar i Ture Sventon-böckerna möjligen.
Inte desto mindre är det precis så som ett 20-tal journalistkollegor har svarat mig när jag den senaste veckan bett dem skriva var sin personligt hållen text om yttrandefrihet – eller brist därpå – i sina respektive länder. Gratis, med kort varsel, med krav på bra exempel och med risk för repressalier.

Kanske låter gensvaret på min förfrågan mindre högtidligt på engelska, it is a great honor, men viljan och lusten att bidra och att göra det utan minsta tanke på ersättning är inte att ta miste på. Jag rodnar vid tanken på att texterna är värda multum och att de flesta av skribenterna skulle behöva pengarna. Jag tänker också, lite hoppfull, att girighetens decennium är slut. Fast sedan erinrar jag mig att de här journalisterna, från Indonesien, Kambodja, Paraguay, Colombia och Zambia och många andra ställen aldrig visat girighet precis. Tvärtom är generositet deras kännemärke, ihop med medkänsla och mod.

Under årens lopp har de varit kursdeltagare på Fojos internationella seminarier Journalism and Democracy eller Women in Journalism. Här har de skaffat vänner för livet från jordens alla hörn och hittat nya vägar för sin journalistik och i sina liv. Nu har Sida valt att stänga ner Fojo som global mötesplats in real life, men de som en gång varit här tycks lita på att de kan mötas om och om igen, åtminstone på nätet. Och de är beredda att bjuda på sin energi och sina personliga minnen och riskera sina karriärer och sin säkerhet för att fortsätta upplysa varandra och oss om hur det står till med yttrandefrihet i världen.

Jag kan bara säga att det är en stor ära för Fojo att få publicera deras berättelser på vår webb. Läs dem på www.fojo.se Freedom of Expression around the world.

Marie Kronmarker

Annonser