Foto: Hillevi Nagel

Mitt i syrenernas tid, en skir och ljus junivecka, hade vi skrivarkurs på Fojo. Det sprakade av färger, det doftade sött och friskt, det kvillrade och tjoade i grönskan utanför vår välordnade undervisningssal. Det lockade och pockade så pass att vi fick ge oss av, rätt ut i försommaren och göra våra rytmövningar. Vi skrev haiku på Ölandsbron, i kohagen, hos väderkvarnarna, på stranden mellan sten och hav. För att få lite perspektiv på allt det överdådigt vackra tog vi också en sväng in i ett typiskt köpcenter, som ligger i väntans tid: snart kommer turisterna.

Avslutningen blev utställning med alla haikur upphängda på klädstreck i Glömminge.

Varsågod – här delar författarna med sig av sina alster och det är bara en bråkdel av vad som skapades under några timmars utflykt med Skrivcirkus.

Bron

Utspädd vattenfärg,

penselstreck mönstrar ytan,

löses upp i vitt

Hillevi

Stadig rak betong,

armé av lyktor vakar.

Ändå kränger vi.

Johanna

Bron ligger stilla

över sundets blanka lugn

Molnen ser oss alla

Katarina

Kohagen

Smör, dikt mot marken.

Smör i juver vaggas styvt

i rika hagar.

Susan

Taket hamras fast,

klövar bland vita stjärnor

förbereder vintern.

okänd

Var tar världen slut?

Kanske tvåbeningarna vet.

Gräset smakar sol.

Mikael

Sjuttitalets rop.

Kossera kossera kom.

Gudrun hette hon.

Åsa

Förstår hon ett ”mu”?

På två vita ben som salt

styltar hon iväg.

Av Mikael till Susan med datorn i kohagen

Mat på fyra ben.

Alvarets gräs deras mat.

Veganen tar strid.

okänd

Köpcentret

Rader med grejor

till nästan ingen kostnad.

Vem får betala?

Maria

En dollarfranska.

Priset är ju skillnaden.

Vem köper kattgym?

Hilda

Väderkvarnarna

Mig äger ingen,

friheten, järn, trä, tjära.

Jag är i vinden.

okänd

Ett fnös av tjära.

1846

ristat i träet.

Susan

Spirande spira

Kvarnen spetsar landskapet.

Freud gör tummen upp.

Johanna

En kvarn är en kvarn,

är en kvarn är en kvarn är

en kvarn är en kvarn.

Dan

Kvarnstenen runt din

hals är som bomull bara

vinden är gynnsam

Johanna

Hav och sten

Rödaste havet

torkar ut i marmorbädd.

Vi är fossiler.

Marika och Jessica

Vattnet polerar,

Smeker varje sandkorn ömt.

Vågen bryts ändå.

Katarina och Hilda

Nu är allt en ro

Fjärran skriken från bruket

Havet harklar sig.

Maria och Johanna

Glömd plats återuppstår

Gröna lena runda blad

Hav, smek din sten nu

Jessica och Marika

Ristad i rörelse

Vinden ljuder stumt i sten

En stor svart granit

Hillevi och Dan

Dansa på vågor

Glittra bort i solblänket

Hjärtat står på tå

Hillevi och Mikael

Vågvaggad alun

som den badandes fornborg

uppsköljd på stranden.

Katarina och Hilda

Vinterbleka tår

Självlysande på botten

Jag kolsyrar dem.

Åsa och Susan

Annonser