Det sorlar glatt under kristallkronorna i Stora hotellet i Örebro. Det är återseendets glädje för lokalredaktörer och alla andra som jobbar nära, nära läsarna. De träffas här i Örebro vartenda år på
Nära-konferensen och i år är de åttio stycken.

Därute på fältet, utanför riksmedierna, skapas stor journalistik och viktiga berättelser. Det blev vi varse när årets tre finalister till Nära-priset berättade om sina digra grävjobb. Andreas Lovén från Skånska Dagbladet fick priset för sin reportageserie om en fosterhemsplacerad pojke.Ett ihärdigt, envetet undersökande fällde en lokalpolitiker och gav pojken en ny chans.

Läs hans reportage på
http://www.skanskan.se/article/20101021/NYHETER/101029770/1384/*/skanskan-journalist-prisad

Johan Sievers presenterade sitt och Jenny Erikssons arbete om de papperslösas situation i Linköping. Vi satt förstummade. Kan detta verkligen pågå utan att vi har lagt märke till det? Outröttligt hade Johan och Jenny forskat och aldrig släppt taget. Resultatet är en berättelse om Sverige idag, okänt för de flesta.

Annika Rehn och Jeppe Gustafsson berättade om sitt bidrag ”En ovanligt nära begravning”. Så fick vi en känslig, men ändå osentimental berättelse som visar våra liv ända in i döden. Jag tror att det är detta, det stora allvaret i våra vanliga liv, som vi vill läsa om.

Annika Risberg och Per Nilsson från Ystad Allehanda, utom tävlan, gav oss en berättelse om det svåraste svåra: att skildra en tragedi som har hänt på nära avstånd, en tragedi i en bygd där alla känner alla. Visst berörs vi av svält och katastrofer i världen, men hur hantera när grannens son skjuter ihjäl sin syster?

Så var det vår Marie och vår Katarina som delade med sig av sina viktigaste erfarenheter. Maries motto: frigör dig från källorna och skapa din egen berättelse. Katarinas motto: det finns många plattformar för publicering – använd dem.

Vi fick mer, förstås. Se programmet på
http://na.se/nara

Inte vet jag säkert, men nog hände det viktiga saker utanför programmet. Vid middagen satt jag mellan en lokalredaktör från Hagfors och en från Leksand. Så länge det glada sorlet inte var öronbedövande pratade vi om den stora ensamheten därute i de ensamma lokalerna och de bägge redaktörerna hade olika lösningar på hur man kan skapa nätverk och byta erfarenheter. Vi talade om Fojos roll i det sammanhanget och hur knepigt det är att ta sig fram i landet ”på tvärsen”, från öst till väst och tvärtom. Men vi skissade på lösningar på det problemet också, innan glada oljud överröstade oss.

Du som tror att lokal journalistik är detsamma som returinformation – åk till Nära-konferensen nästa gång, så får du se på annat. NA arangerar så det blir så här bra och i år var Fojo medarrangör.

Ann-Mari Svensson

Annonser