You are currently browsing the tag archive for the ‘medier’ tag.

De senaste fem-tio åren har mediebranschen i Sverige spanat västerut mot USA för inspiration och svar på hur vi ska hantera medieutvecklingen. Det senaste året har vissa mediehus börjat blicka österut, det vill säga mot Japan.

Mina egna föreställningar om Japan innan jag kom dit var att mobilen och TV:n var de främsta kommunikationsverktygen för medier. Jag hade ingen chans att fråga någon japan vad den hade för medievanor men jag observerade och skrev ned mina flyktiga iakttagelser.

***

Tidningsnyheter om inrikespolitik och utrikessex
Den nyhetstidning jag kunde tillgodogöra mig innehållet i var The Japan Times som fanns i hotellobbyn. Det var stort fokus på politik och kultur, i den ordningen. Inrikes handlade nyheterna till exempel om en mördare som hade arresterats efter att ha undvikit polisen i två år, att fler och fler dyra märkesbutiker stänger igen och flyttar ifrån Japan på grund av ekonomikrisen och en exklusiv intervju med Quentin Tarantino i samband med biopremiären av Glorious Bastards.
Utrikesnyheterna handlade om Obama som var på kringresa i Asien – och sex och samlevnad. Till exempel skrev Japan Times om dejtingsidan beautifulpeople.com som hade skickat ut ett pressmeddelande om vilket land som hade vackrast människor, en tokrolig otrohetshistoria i England som jag knappt lagt på minnet och resultatet av en amerikansk undersökning som handlade om vilken som var den mest effektiva sexställningen för att få barn.
Dagstidningarna är i fullformat, svartvita för det mesta med någon enstaka färgklick på sidorna. Oftast kom färgen fram när artiklarna handlade om mat eller nöje.

Gåvor med varje magasin
Vad du än har för intresse kan du vara säker på att det finns ett magasin för dig i Japan. Magasinen är färgglada och tjocka, minst 150 sidor. Modemagasinen har nästan alltid någon gratisgåva som följer med, som väskor, necessärer eller sjalar som tagits fram exklusivt för magasinen i samarbete med en populär (japansk) designer. Inuti magasinen är enbart serierna och insändarsidorna i svartvitt.

Mobilen är en underhållningsmaskin
Min vän Felix studerar i Japan. Han visade upp sin mobil: en vikbar modell med fullt roterbar skärm, TV-antenn, unik mailadress till mobilen och inbyggd QR-kodläsare. En väldigt basic mobilmodell i Japan.
De mobiltelefoner jag såg var alla rektangulära, färgglada, vikbara och inte tjockare än 2 centimeter när de var ihopvikta. iPhone är väldigt sällsynt i japanernas händer men alla mobilbutiker dignar av reklam för iPhone.
Mobilskärmen är inte bara uppvikbar utan även roterbar. I 360 grader. Locket går alltså att vika upp, rotera och sedan stängas med skärmen utåt vilket möjliggör enkelt och smidigt tv-tittande. Det är förresten gratis att titta på TV i mobilen.
Det finns inga sms, japanerna skickar istället mail till varandra via mobilerna. Varje mobil har en unik mailadress som man får när man registrerar sitt mobilköp.
QR-kodläsaren är en viktig del i den japanska reklamvärlden. Alla reklamer, tidningar och annonser har QR-koder som går att läsa av med mobilen för att du enkelt ska kunna surfa till en hemsida, kupong eller ett specialinbjudande. Direkt i mobilen.
Det var många som blickade ner i mobilen och höll på med mobilen men det var inte så många som pratade i mobilen offentligt ute på gatan. På tunnelbanan spelades det och mejlades det på mobilerna men alla mobiler skulle vara inställda på ljudlöst. Vissa tunnelbanevagnar hade speciella avdelningar som var helt mobilfria.

Sterila nyhetsprogram
Nyhetsprogrammen upplevde jag som längre än i Sverige men med färre sändningar under dagen. Jag såg manliga nyhetsuppläsare i finstrukna kostymer med slips sittandes i en steril studio. Tempot i bildinslagen upplevde jag som lugnare, sakligare och med färre klippningar. De icke-japanska representationerna jag såg i nyhetsprogrammet var en brittisk kvinna som hade blivit mördad (det förstod jag av artikeln i Japan Times som publicerade samma bilder) och en holländsk man som var arbetslös (mannen talade om på engelska att han var arbetslös).

På kvällarna var det mycket spel- och lekprogram, i huvudsak med kändisar och komiker i lagen.
Dessa uppfattningar baserar jag på public service-kanalen NHK och de kanaler jag kunde knappa in på hotell-tv:n. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om en tv-tablå om man inte förstår språket som tv-tablån levereras på.
Jag hade hoppats att hotellet skulle erbjuda någon slags engelskspråkig kanal men varken BBC eller CNN fanns tillgängligt.

***

Vill du veta mer om medieklimatet i Japan? Läs TU:s framtidsblogg från deras Tokyoresa tidigare i höstas.

Maria Sjöberg

Twitter: Katarina Ek, utvecklingsledare